Mina 15 mest minnesvärda festivalupplevelser (alternativ titel: hur mycket jag har grälat med lisa)

Nu när jag fick lite festivalstämning så fick jag även lust att lista, och kort beskriva, mina femton mest minnesvärda festivalupplevelser. De är värda att minnas av olika anledningar, vissa gav mig "livsinsikt" och lärde mig något om det stora mysteriet livet. En del av dem gav mig sann lycka, en del outhärdlig olycka. Ett av "minnena" är värt att minnas just för att jag inte minns det.

(Vi börjar baklänges)

Mina 15 mest minnesvärda festivalupplevelser:

15: Veronica Maggio - Peace and love 08
Sommaren år 2008 reste jag med vänner och flickvän till Borlänge för att leva som dekadenta alkoholister. Mycket hände och det var mycket roligt, men musiken var en besvikelse. Jag såg i princip fram mot ett band och det var Caesars, och de var jättebra. Men ett band gör ingen festival och det är därför jag var så tacksam när jag nästintill råkade hamna vid scenen där Veronica Maggio spelade. I sommarregnet stod jag ensam med ett leende på läpparna och ryste över hur fantastiskt bra och mysigt det hela var.

14: Bob Log II - Peace and love 07
På klubbscenen i borlänge så såg jag Blues-guitar gubben Bob Log II, som såg ut som en utomjording med sin motorcykelhjälm och läderställ(?), dricka öl och framföra låten "clap your tits!". Det var väldigt väldigt intressant...

13: Patrick Wolf - Arivka 07
Jag och Lisa stod i tältscenen och höll varandra i händerna och grät, vi hade precis gjort slut och Patrick Wolf spelade Overture.

12: The Tough Alliance - Peace and love 07
Klubbscenen ungefär vid midnatt, det är ett sådant otroligt tryck i den lilla lokalen när Henning och Erik som utgör TTA tillslut kommer ut. De är, eller spelar, riktigt berusad och står med leksaksinstrument och dansar till playback samtidigt som de på skärmen bakom sig visar en 50 cent video. Alla dansar, skriker och taffsar.
Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig av framträdandet men det var bättre än vad jag någonsin hade kunnat tro. Detta trots att de egentligen inte "spelade" något överhuvudtaget och bara var på scen i kanske 20 min.

11: [Ingenting] - Arvika 07
Jag hade verkligen sett fram emot att se dem, och även om de var ganska stela och publiken inte var så stor. Och trots att de inte spelade min favoritlåt och det var mitt på dagen, så var det ändå helt underbart. Det är spellistan, som de gav mig efter mycket om och men, från denna konsert som jag har upphängd inne på min toalett.

10: The Embassy och Teddybears sthlm (alternativ titel: ännu ett bråk med Lisa) - Popaganda 08
Jag vet inte riktigt hur det började, även om jag vet varför vi bråkade, men det är inte väsentligt. Det som i alla fall hände var att vi stod och skrek (högljutt) på varandra inne på området samtidigt som vi gestikulerade intensivt och turades om att springa därifrån för att sedan komma tillbaka, ännu argare och ilsknare än tidigare.
Jag missade två framträdanden som jag verkligen ville se och den stackars Pandan fick höra att han skulle dra åt helvetet när han ville kramas. Det hela var väldigt intensivt och renande.

9: Shout out louds - Popaganda 08
Stora drömmar i tankarna, rysningar över hela kroppen och ett mysigt duggregn.

8: Markus Krunegård - Where the action is 09
Mycket var bra på wtai 09 men Markus var bäst. Jag tog en paus från mitt "jobb" som volontär för att gå och se honom ensam i regnet. Jag köpte en langos som var precis så fettig som den ska vara, drack mitt kaffe och rökte min cigg samtidigt som jag kände mig precis så pretto som Roberta alltid hävdar att jag är. Men framförallt var Markus Krunegård, precis så ärlig, töntig, mysig och känslosam som han ska och måste vara.

7: Urinhanteringen - Peace and love 08
Vi hade ett s.k. camp på peace and love, och brevid campet hade vi grannar. Dessa grannar gjorde ett väldigt stort misstag den där soliga dagen i juni 2008 när de först satte upp sitt tält för att sedan överge det. Kanske var de synska och hade förutspått vad som skulle komma att ske med tältet och det var därför som de övergav det, kanske hade de lämnat tältet där just för att det skulle ske... Varför de lämnade tältet sket vi i och tänkte istället "en toalett!". Och sedan urartade allt ganska snabbt.
Alla camp-medlemmar med snopp + Cleeve, som även ramlade omkull i tältet en gång, började nu urinera inuti våra grannars tält och "pisstältet" var ett faktum. Denna nya frihet och bekvämlighet visade sig dock ha dåligt inflytande över våra arma själar och ganska snart blev Lisa och Hanna bestulna på sin 5 liters vattendunk som otroligt nog nästan fylldes på endast två dagar. Och det var inte endast denna vattendunk som besudlades, nej snart märkte invånarna i "Camp Herr Katt" att allt mer petflaskor försvann för att sedan återfinnas i sophögen fyllda med äppeljuice...?! Nej, nej det var är inte äppeljuice i flaskorna...

6: The Tough Alliance - Arvika 07
Jag tänker inte ens försöka beskriva hur magiskt det var när de "stod" där klädda i vitt på tältscenen dränkta i blått ljus. Samtidigt som jag stod längst fram och såg folk bli bortburna varje minut.

5: Vad-de-nu-hette - Peace and love 07
Historien börjar redan på dagen när jag och Alex gick förbi stället där de sålde artisttröjor. Som ni säkert vet ser de flesta av sådana tröjor ut som skit men, men jag hittade faktiskt en som jag tyckte om. Den var turkos och på den stod det "Can I keep this pen?" med rosa bokstäver. Som ni hör, eller läser, så var det alltså världens snyggaste "tischa " någonsin och jag var tvungen att ha den. Så jag köpte den.
Och det är nu den "riktiga historien" började, för det är nu jag inser att jag såklart MÅSTE gå och se dem! Det faktum att jag inte alls visste vilka de var eller vad för slags musik de spelade oroade mig inte, dock insåg jag att jag faktiskt hade två stora problem. 1) Ingen skulle vilja gå med mig och jag hade vid det här laget redan sett säkert 10 spelningar själv (ja, jag är helt seriös) så jag orkade inte riktigt gå ensam, och 2) de spelade skitsent vid typ 02.00 och jag var ganska så skitpackad.
Men då kommer min räddare i nöden! Mitt livs kärlek, om ni nu trodde att jag skulle skriva Lisa nu så är ni inte riktigt med på noterna, nej jag menar såklart Alex! Han var inte riktigt lika packad som mig, för jag ska alltid vara värst enligt min älskling Lisa, men han spelade helt klart i samma liga. Det är mörkt sedan länge och vi borde enligt IQ.nu´s rekommenderade alkoholkonsumtion ha dött för flera timmar sedan.
Så vi beger oss till festivalområdet med färdkost i form av ännu ett par öl. Vi närmar oss dörren till klubbscenen där de kollar leg och jag inser nu att det finns en stor chans att vi faktiskt inte kommer in pga vårt sinnestillstånd, jag var riktigt full och hade svårt att gå ordentligt. Genom något slags mirakel kommer vi iaf in utan problem, till skillnad från det tidigare nämnda alkoholiserade mumintrollet med talproblem.
Väl där inne är det nästan helt tomt på folk och jag undrar om vi inte har gått fel trots allt. Vi går i alla fall till baren och beställer öl, även nu with great success, och ställer oss framför scenen (jag står och lutar mig mot räcket då jag inte riktigt orkar stå upp).
Tillslut går bandet på och det är två saker jag måste uppmärksamma här, dels att det fortfarande är lika tomt på folk som tidigare, och dels att jag alltså har deras bandtischa på mig (och såklart är ensam om det). Dessa två faktum gör att bandet ägnar väldigt mycket uppmärksamhet åt att stå och dansa vid oss längst fram på scenen. Detta band, som oväntat nog visar sig vara en hip-hop grupp från brooklyn bestående av tre små halvtjocka kvinnor i 30-40 års åldern.
Under hela spelningen står jag och Alex och viftar med händerna i takt till musiken samtidigt som vi fullkomligt definierar begreppet "wigga". Efter spelningen skriver de sina autografer på t-shirten och när jag på vägen hem träffa på Joanna så beskriver hon mig som den lyckligaste människan som hon någonsin har sett...

4: Kristian Antilla - Arvika 07
Detta minne är egentligen inte ett minne utan mer ett "icke-minne". Det handlar nämligen om en black-out på några timmar varav några av dem i över ett år var ett riktigt mysterium, och till stor del fortfarande är.
Historien börjar som de flesta andra av dessa historier med ett bråk med Lisa, fast denna gången var det inte så mycket ett bråk som att hon och Hanna sprang ifrån mig och övergav mig för att se Kristian Antilla. Jag var vid detta laget väldigt full och detta är det sista jag minns för flera timmar framåt.
Nästa minne (av minnet, så att säga) är Lisas och det är cirka två timmar efter Kristian Antilla när de ser mig komma utspringandes från skogen tvärs emot festivalområdet. Jag var då tydligen "obeskrivligt full" och de frågade mig var jag har varit och jag hade enligt dem inte (kunnat?) svarat, antagligen var jag sur. Kvällen fortsätter sedan i alla fall och återigen minns jag inget själv av vad som hände istället har jag fått allt återberättat för mig av Lisa.
Bl.a. så ska jag och Lisa ha varit med i någon slags kyss-tävling för MTV, efter detta ska jag sedan först ha tappat två wok Lisa hade köpt åt mig och henne på marken för att sedan själv ramlat omkull på woken och helt förstöra förpackningarna. Jag ska även ha bråkat med Hanna och putat omkull denna i leran när jag blev sur på henne. Senare i campet ska jag även ha bränt mig själv med en cigarett på armen i en tävling, något som jag kan vara säker på att det faktiskt har hänt tack vare mitt ärr, sprungit runt och försökt lära mig growla i andra tält, samt bråkat med våra super-cp-grannar. (När jag skriver det här vet inte jag inte om jag ska skratta eller gråta, men på något sätt känns det faktiskt okej om man tar det faktum att det var två år sedan i bejakande. )
Det intressanta med denna kväll har dock ingenting att göra med vad jag gjorde senare då på campingen, utan vad jag gjorde dessa två timmar. Och jag vet inte. I över ett år hade jag inte ens någon ledtråd, vi resonerade kring det och försökte luska ut en möjlig förklaring men kom inte fram till något. Lisa och Hanna hade först trott att jag hade gått tillbaka till campingen och varit med min kusin Elin, men det sa hon att jag inte alls hade gjort. Det enda vi visste var att jag hade kommit springande från skogen bakom festivalområdet, där varken vår camping eller något annat låg. Det var sannerligen ett mysterium!
Och det är det än idag, även om jag idag faktiskt har en till pusselbit i pusslet. När Lisa och Hanna över ett år senare träffade sin vän (göteborgs-)Anna så kunde hon nämligen informera dem om att jag en gång under arvika hade (ungefär) "ramlat på vårt tält (som låg på det andra campingområdet) när vi låg där i, han var skitfull och sa att han letade efter vänner". Med sitt skarpa intellekt kunde Lisa snabbt placera in händelsen under min blackout. Så nu vet jag i alla fall något som jag gjorde under min black-out, men det känns faktiskt lite läskigt att inte veta exakt vad jag gjorde. Varför sprang jag? Hade jag kanske dödat någon? Försökte jag sno något? Var jag kanske t.om. otrogen?

3:
Flykten - Arvika 07
Vår arvikafestival år 07 var full av minnesvärda upplevelser, men många av dem var jobbiga, irriterande och olyckliga sådana. När sista bandet hade spelat på sista dagen fanns det inte längre gräs på våran camping och lycka i våra hjärtan. Nej det fanns lera och sorg, och vi höll på att drukna i dem båda.
Vi kom nämligen sent till festivalen och fick således plats nedanför en backe vid stängslet, dvs världens sämsta platser då det innebar att vi bodde i en sjö av piss och lera. Men alla som någonsin har varit på en festival vet att det varken är boendet eller musiken som räknas utan sällskapet, och där drog vi en riktig nitlott. De flesta av våra grannar var jobbiga 17 åringar med Johnny-ideal som var där för att se In flames.
Så sista kvällen, efter en vecka av psykisk tortyr, hittar vi vårt tält sönderslaget och Hanna och Lisas mp3 är stulna. Vi snackar en del med vissa grannar och bråkar en del med andra. Och jag smider planer om att tända eld på ett tält.
Men i alla fall, det blir för mycket, allt är blött och leran är överallt. Vi är trötta och slitna och vi orkar helt enkelt inte tjaffsa längre.
Så vi bestämmer oss för att överge det slagfältet vår camping ser ut som och för att bege oss till en annan närliggande campingplats. Men på vägen dit så får vi en idé, och det var faktiskt den bästa idén någonsin, vi bestämmer oss nämligen för att sova i fågel-utkikstornet vid sjön. Vi kommer fram och det är torrt, fridfullt och ser helt underbart bekvämt ut. Vi sover där hela natten igenom och vaknar först till soluppgången på morgonen. Vi är lyckliga igen.

2
: Håkan Hellström - Peace and love 08
Man kan sammanfatta det hela med en ångestattack, för det var vad jag fick alldeles innan han började spela. Jag och lisa höll typ på att göra slut, hade nyss bråkat och jag var trött och sliten och hade nyss halsat två st 50 cl cider (på riktigt) och var full och mådde illa. Jag var inte i mitt esse...
Så Håkan börjar spela och lisa springer iväg från mig varpå jag bestämmer mig för att springa till campingen, vilket jag gör och ja, jag sprang faktiskt. Väl där hämtar jag min vinbox och bestämmer mig för att supa bort antingen mina sorger eller mitt medvetande, en process som jag genast påbörjar.
Campingen är nu helt tom på folk enligt min dåvarande definition av folk och de enda som finns kvar där är två st 90or... Varav den ena är Piffy och den andra Sara. Jag och piffy superbondar då och man kan beskriva denna lilla historia som sagan om när jag mådde så dåligt som jag någonsin har mått, samt som sagan om hur jag fick en till bästa kompis.

Kvällen fortsatta sedan med att jag låg 10 m från poliser med knarkhundar och rökte på marken, blev aspackad och ville bada (och dö!) i älven.... Alla mår dåligt någon gång.

1: Sjön - Arvika 07
Om någon annan än jag har orkat ta sig igenom hela listan så kommer nog plats nr 1 lite som en överaskning. Det rör sig varken om karatefylla, gräl med Lisa eller någon magisk konsert i regnet. Fast det gör det nog ändå, det handlar om allt det.
Jag älskade verkligen sjön i Arvika, varje morgon gick jag dit med några öl och badade i morgonsolen, lyssnade på bob dylan med mina ipod-högtalare och bara njöt. Det var även dit jag gick själv och drack öl efter några framträdande och badade, och det var även dit jag gick efter ett av många av mina och Lisas gräl och kände att allt faktiskt var okej- sålänge jag fick bada och lyssna på Bob Dylan, som sedan dess är min favoritartist.
Det är även denna upplevelse som gör det väldigt tydligt vad för slags begränsningar jag lider av när det gäller skrivande, för jag kan inte ens kanske beskriva hur underbart det faktiskt var. Den sjön kommer jag att minnas resten av mitt liv.

Kommentarer
Postat av: Alex

Jocke, petflaskorna var ju långt innan tältet. Det var ju vårt frisläppta pissande som fick oss att tillslut våga oss på även tältet

2009-06-30 @ 17:17:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0