fouxdefafa

Jag gillar att skriva, det är nästan t.om. så att jag älskar att skriva enbart för skrivandets skull, och för det mesta tycker jag även att jag har ganska lätt för att formulera ord och dela med mig av den visdom som jag nu, på ålderns höst, besitter.

Men.

Det är inte alltid lätt att skriva. Att skriva om det vardagliga är lätt, och eh, vardagligt, just för att det är ens vardag man skriver om och att man då använder sig av ord som man är van vid att bruka, man skriver om allt och inget brukar det heta och det känns nog för det mesta så. Det är lätt att beskriva det lätta här i livet skulle man kunna säga.

Men

Vad händer då, när man stöter på perfektion? Något vackert? Ja, något att älska... ja då gör man som jag nu tänkte göra, man skriver ett blogg-inlägg och testar hur pass skarp ens penna egentligen är.

Kan jag förmedla och förklara denna enorma kärlek?

Jag känner kärlek, och inför vad undrar då rösterna i mitt huvud? Jo, inför Tv-serier svarar jag. "Va?" säger den ena, "Anti-klimax!" skriker den andra. Och "bögjävel!", skrattar den tredje.

Men

Det är så det är, och det är det som jag tänkte försöka skriva om i de närmsta inläggen. Det är denna brinnande och besudlade kärlek, som jag ska försöka förklara.

(Och framförallt lista, jag ÄLSKAR listor!)