fouxdefafa

Jag vill tillbaks till Hong Kong!

Det enda jag vill ha just nu, det är massor med massor med pengar så att jag kan resa till Hong Kong och sen jordent runt och dricka, knarka och knulla. YEAH! Fast tänk inte "rockstar" nu, tänk er mer en ganska så trött och tragisk Bob Harris i Lost in translation. Så vill jag ha det! Nu fattas bara en kompanjon, en sidekick om ni så vill, samt en jävla massa cash! Sedan börjar äventyret, mitt äventyr.

Tills dess att drömmen ovan blir till verklighet så tänkte jag dock att försöka kontrollera mitt rökande, och det går väl sådär. Rökte två cigaretter idag och det känns ju ganska så okej ändå. Jag hatar ju folk som röker, jag hatar er verkligen ni är så jävla töntiga och dumma i huvudet! Jag kommer att ha det jättesvårt när ni får cancer sen, för jag kommer inte riktigt veta hur jag ska reagera, det var ju liksom ert eget fel, så- tough luck. Typ.

Ikväll, så har jag iaf haft det ganska så mysigt, Roberta var här och likt de senaste kvällarna har jag inte druckit en enda droppe alkohol, och har som en konsekvens av detta varit på ett ganska så stabilt humör, varken upp eller ner, utan mer som en sten som bara "är" där. Det är ganska mysigt det med.
Vi lyssnade på en Bright eyes låt som vi inte hade hört på några år, och då blev man ju sådär härligt nostalgisk och självmordsbenägen. Nu sitter jag och lyssnar igenom resten av det albumet, vars namn rubriken kommer av, och tänker på vilken otrolig känsla ett par gamla toner kan frammana.

Mitt gamla jag väcks till liv igen! Men mina psykologiska försvarsmekanismer och analysprocesser tar snabbt livet av stackars Joakim modell år 2005. Brutalt, hastigt och med en jävla finess. Den här världen var aldrig gjord för dig! Eller om det nu var tvärtom...

Se till att lyssna på albumet nu!