Åh sommaren
Som jag har väntat på dig, och lidit för din skull! Och då kommer du, tillslut, och då har jag redan börjat längta efter hösten. Jag och min höst, vi är ett fint par som klär i bruntoner och är lite sådär härligt sliskiga och slaskiga. Det är ju dig som jag älskar, egentligen!
Men nu är det sommar, och då ska man vara full och glad. Något som strax kommer att vara en väldigt träffande beskrivning av mig. Ska nämligen kolla på Dazed and confused, den ultimata sommarfilmen och leka den dricklek som jag på egen hand har knopat ihop. Tyvärr är Roberta cp och kan inte hålla tider, tur att man har en pålitlig piffy som vän...
Men! Innan dess tänkte jag skicka iväg lite försenade mail och kolla på.... gissa vad? Jo, lost in translation. Ja, jag är _SÅ_ tråkig.
Men nu är det sommar, och då ska man vara full och glad. Något som strax kommer att vara en väldigt träffande beskrivning av mig. Ska nämligen kolla på Dazed and confused, den ultimata sommarfilmen och leka den dricklek som jag på egen hand har knopat ihop. Tyvärr är Roberta cp och kan inte hålla tider, tur att man har en pålitlig piffy som vän...
Men! Innan dess tänkte jag skicka iväg lite försenade mail och kolla på.... gissa vad? Jo, lost in translation. Ja, jag är _SÅ_ tråkig.
Vem är din EU-kandidat?
Jag satt och läste lite på internet och "surfade" in på makthavare.se varpå jag hittade ett test vars namn är det samma som min rubrik. Så jag gjorde testet, även om jag inte är helt säker på vad jag tycker i alla, om ens några, frågor. Gör det du också så jämför vi våra e-penisar sedan!
Min är tydligen blågrön, inte alltför stor, och väldigt feminin.
Testet ligger på förstasidan.
Dina toppkandidater är:
Lena Ek 1:a på (c)-listan
Abir Al-Sahlani 3:a på (c)-listan
Olle Schmidt 2:a på (fp)-listan
Min är tydligen blågrön, inte alltför stor, och väldigt feminin.
Testet ligger på förstasidan.
Dina toppkandidater är:
Lena Ek 1:a på (c)-listan
Abir Al-Sahlani 3:a på (c)-listan
Olle Schmidt 2:a på (fp)-listan
Idiotins anlete
Min vän Håkan
Håkan?
Jar Jar?
Håkan (http://hakanshuvud.blogspot.com/2009/05/begun-blog-wars-has.html) och hans anonyma (och nästintill obefintliga) s.k. klonarme har startat ett bloggkrig mot mig, Darth Joakim-Sidious! Något som jag finner otroligt underhållande, men även lite konstigt! Jag älskar ju Håkan, men det blir ju inte lite underligt när han kallar mig för sin Nemesis, och vi alla vet att Håkan likt Jar Jar Binks blott är Comical Relief, så som Anna, en av förlorarna i det förra bloggkriget, även skriver i sin blogg.
Min fina och som sagt även väldigt roliga vän Håkan är en kärleksfull liten typ, som förutom att vara väldigt rolig även är väldigt bra på det här med allusioner. Denna varelse, av medelintelligens och klen kroppsbyggnad, förstår sig kanske inte riktigt på det här kriget. Ja, likt Jar Jar startade han det i tron att Federationen var god och inte var under min... äh, jag menar, Darth Sidious kontroll. Men han har iaf lyckats med klura ut vilken roll jag spelar i denna lilla charad, vilket är en stor bedrift för den intellektuella dvärgen Håkan! Som likt sin hjälte, Jar Jar, har kastats ut från sin hemvärld (i Håkans fall är det Loompaland) för att han är så värdelös och klumpig!
Men, Håkan har hittat vänner, och med dessa vänner har han bildat en ohelig allians som får teletubbies att framstå som sofistikerade i jämförelse. Ja, jag pratar såklart om Anna och Roberta.
Anna, som fick namnet CEPE-KO av hennes skapare (och min lärjunge) Erik Vader-Skywalker, är en prålig och glänsande liten piffig sak. Det enda denna schablonbild till robot är riktigt bra på, eller det enda som den överhuvudtaget kan, det är att ordbajsa nonsens. Inte direkt en keeper så att säga, något som unge herr Skywalker även snart kommer att inse varpå han kommer att överge de kärlekslösa kretsarna och de robusta gesterna som vi kallar för Anna. Detta är något som jag i min visdom kunnat förutse då det är en del av Eriks profetia. Denna profetia, som i princip går ut på att han med sitt Mudders tar över världen för att sedan härska brutalt, är så att säga "skriven i sten". Jag är ledsen Anna men du kommer att dö ensam och olycklig.
Fast där ljög jag! För varje gång vi ser Anna komma troppandes ser vi ju även Roberta, eller R2D2 som Håkans klyschiga allegori påbjuder, troget rulla efter henne. Till skillnad från Anna, som det verkligen väller ut nonsens ifrån, så kan inte Roberta yttra ett enda ord som mänskliga öron kan uppfatta. Ibland när hon försöker sig på att kommunicera, och jag hör de gälla pipande ljud som hon kallar för språk, så tycker jag verkligen synd om henne. Detta s.k. språk, som jag tror kallas för "chilenska", är obegripligt och antagligen även påhittat av Roberta i ett tappert (men världelöst) försök att skaffa vänner. Något hon aldrig lyckas med då dessa vänner (t.ex. Kalmardaniel) genast går över till den lite finare och glassigare sidan, sidan som klär sig i svart och har kraft i överflöd, ja jag pratar om Sith. Till skillnad från Roberta så kan vi nämligen mer än att endast öppna dörrar.
Denna retarderade klonarme, vars intellektuella likar endast återfinns i barnsagor, har tagit strid mot mig, 2000-talets Sokrates, och jag hade väntat mig många löjliga och andefattiga dissar. En strid att skratta åt, samtidigt som jag lekte med deras svaga psyken och vilsna själar.
Men.
Vad händer inte då? Jo det där svinet går över gränsen. Den där klumpiga och skrattretande varelsen sprider lögn och förtal. (http://hakanshuvud.blogspot.com/2009/05/en-helt-ny-mardromsvarld.html)
Jag är kapabel till att utföra handlingar som är "etiskt kontroversiella", och jag hatar människor och tycker att de flesta förtjänar att dö, och ja, jag skiter helt i barnen i Afrika Men, MEN! Jag skulle aldrig skada en katt! Aldrig någonsin! ALDRIG!!!! Aaaaaldrig!!!!!!!
Jar Jar?
Håkan (http://hakanshuvud.blogspot.com/2009/05/begun-blog-wars-has.html) och hans anonyma (och nästintill obefintliga) s.k. klonarme har startat ett bloggkrig mot mig, Darth Joakim-Sidious! Något som jag finner otroligt underhållande, men även lite konstigt! Jag älskar ju Håkan, men det blir ju inte lite underligt när han kallar mig för sin Nemesis, och vi alla vet att Håkan likt Jar Jar Binks blott är Comical Relief, så som Anna, en av förlorarna i det förra bloggkriget, även skriver i sin blogg.
Min fina och som sagt även väldigt roliga vän Håkan är en kärleksfull liten typ, som förutom att vara väldigt rolig även är väldigt bra på det här med allusioner. Denna varelse, av medelintelligens och klen kroppsbyggnad, förstår sig kanske inte riktigt på det här kriget. Ja, likt Jar Jar startade han det i tron att Federationen var god och inte var under min... äh, jag menar, Darth Sidious kontroll. Men han har iaf lyckats med klura ut vilken roll jag spelar i denna lilla charad, vilket är en stor bedrift för den intellektuella dvärgen Håkan! Som likt sin hjälte, Jar Jar, har kastats ut från sin hemvärld (i Håkans fall är det Loompaland) för att han är så värdelös och klumpig!
Men, Håkan har hittat vänner, och med dessa vänner har han bildat en ohelig allians som får teletubbies att framstå som sofistikerade i jämförelse. Ja, jag pratar såklart om Anna och Roberta.
Anna, som fick namnet CEPE-KO av hennes skapare (och min lärjunge) Erik Vader-Skywalker, är en prålig och glänsande liten piffig sak. Det enda denna schablonbild till robot är riktigt bra på, eller det enda som den överhuvudtaget kan, det är att ordbajsa nonsens. Inte direkt en keeper så att säga, något som unge herr Skywalker även snart kommer att inse varpå han kommer att överge de kärlekslösa kretsarna och de robusta gesterna som vi kallar för Anna. Detta är något som jag i min visdom kunnat förutse då det är en del av Eriks profetia. Denna profetia, som i princip går ut på att han med sitt Mudders tar över världen för att sedan härska brutalt, är så att säga "skriven i sten". Jag är ledsen Anna men du kommer att dö ensam och olycklig.
Fast där ljög jag! För varje gång vi ser Anna komma troppandes ser vi ju även Roberta, eller R2D2 som Håkans klyschiga allegori påbjuder, troget rulla efter henne. Till skillnad från Anna, som det verkligen väller ut nonsens ifrån, så kan inte Roberta yttra ett enda ord som mänskliga öron kan uppfatta. Ibland när hon försöker sig på att kommunicera, och jag hör de gälla pipande ljud som hon kallar för språk, så tycker jag verkligen synd om henne. Detta s.k. språk, som jag tror kallas för "chilenska", är obegripligt och antagligen även påhittat av Roberta i ett tappert (men världelöst) försök att skaffa vänner. Något hon aldrig lyckas med då dessa vänner (t.ex. Kalmardaniel) genast går över till den lite finare och glassigare sidan, sidan som klär sig i svart och har kraft i överflöd, ja jag pratar om Sith. Till skillnad från Roberta så kan vi nämligen mer än att endast öppna dörrar.
Denna retarderade klonarme, vars intellektuella likar endast återfinns i barnsagor, har tagit strid mot mig, 2000-talets Sokrates, och jag hade väntat mig många löjliga och andefattiga dissar. En strid att skratta åt, samtidigt som jag lekte med deras svaga psyken och vilsna själar.
Men.
Vad händer inte då? Jo det där svinet går över gränsen. Den där klumpiga och skrattretande varelsen sprider lögn och förtal. (http://hakanshuvud.blogspot.com/2009/05/en-helt-ny-mardromsvarld.html)
Jag är kapabel till att utföra handlingar som är "etiskt kontroversiella", och jag hatar människor och tycker att de flesta förtjänar att dö, och ja, jag skiter helt i barnen i Afrika Men, MEN! Jag skulle aldrig skada en katt! Aldrig någonsin! ALDRIG!!!! Aaaaaldrig!!!!!!!
I´m Wide Awake, It´s Morning
Jag vill tillbaks till Hong Kong!
Det enda jag vill ha just nu, det är massor med massor med pengar så att jag kan resa till Hong Kong och sen jordent runt och dricka, knarka och knulla. YEAH! Fast tänk inte "rockstar" nu, tänk er mer en ganska så trött och tragisk Bob Harris i Lost in translation. Så vill jag ha det! Nu fattas bara en kompanjon, en sidekick om ni så vill, samt en jävla massa cash! Sedan börjar äventyret, mitt äventyr.
Tills dess att drömmen ovan blir till verklighet så tänkte jag dock att försöka kontrollera mitt rökande, och det går väl sådär. Rökte två cigaretter idag och det känns ju ganska så okej ändå. Jag hatar ju folk som röker, jag hatar er verkligen ni är så jävla töntiga och dumma i huvudet! Jag kommer att ha det jättesvårt när ni får cancer sen, för jag kommer inte riktigt veta hur jag ska reagera, det var ju liksom ert eget fel, så- tough luck. Typ.
Ikväll, så har jag iaf haft det ganska så mysigt, Roberta var här och likt de senaste kvällarna har jag inte druckit en enda droppe alkohol, och har som en konsekvens av detta varit på ett ganska så stabilt humör, varken upp eller ner, utan mer som en sten som bara "är" där. Det är ganska mysigt det med.
Vi lyssnade på en Bright eyes låt som vi inte hade hört på några år, och då blev man ju sådär härligt nostalgisk och självmordsbenägen. Nu sitter jag och lyssnar igenom resten av det albumet, vars namn rubriken kommer av, och tänker på vilken otrolig känsla ett par gamla toner kan frammana.
Mitt gamla jag väcks till liv igen! Men mina psykologiska försvarsmekanismer och analysprocesser tar snabbt livet av stackars Joakim modell år 2005. Brutalt, hastigt och med en jävla finess. Den här världen var aldrig gjord för dig! Eller om det nu var tvärtom...
Se till att lyssna på albumet nu!
Ibland vill jag bara lägga mig ner och dö
Men ibland vill jag så mycket mer än så, ibland vill jag åka till Ibiza med Andreas, ta E och dansa i solnedgången till tonerna av ATB-Don stop. Andra gånger så vill jag tågluffa ensam och tillbringa dagarna med att läsa böcker och samtala med främlingar. Och ibland, ibland vill jag till asien och plugga kinesiska, och ibland vill jag hoppa på psykolog-programmet. Men aldrig någonsin håller lusten mig fången mer än för en sekund, drömmarna börjar alltid att lukta unkna efter ett tag, och kännas som minnen av något som redan har varit och aldrig mer kommer att komma igen.
Jag vill ha något att tro på, ska jag kanske satsa på att bli muslim, eller rättighetsetiker igen, eller borde jag kanske testa på nihilism ett tag, eller ska jag kanske försöka bli en 2000-talets Sokrates?
En man som jag tyvärr redan kan identifiera mig med i mina svagaste stunder: kritisk, hatad av alla och kort, tjock, och ful. Men likt Sokrates så tycker jag att samhället i sig är så fullt av idioti, att jag ser dess hat som ett tecken på att jag är på rätt väg. Men det där stämmer inte, jag är verkligen inte på rätt väg, jag är inte på någon väg, även om jag såklart inser att det är jag som är ansvarig för min framtid, vart än nu denna stig (som mitt icke-handlande har lett mig in på) för mig.
(Jag vill verkligen inte att någon ska tro att jag lider eller deprimerad, vilket antagligen är en ganska logisk och trolig tolkning av det som står här ovan, jag är verkligen inte olycklig.)
Min strategi, just nu, är att inte försöka tänka på vad jag egentligen vill ha i mitt liv, för då blir jag antingen ledsen eller fundersam över vad jag borde vilja ha. Nej min strategi är att skapa så mycket möjligheter för de senare Joakim som får ta över när den här sociala-produkten modifierar sig själv, så att de har en chans att förverkliga de drömmar som de drömmer om, förhoppningsvis. Och sen levde han lycklig i alla sina dar!
:(
Nej, ryck upp dig Joakim, det är kul att vara ensam!... Det är vackert!.... Förbannat vackert!*
*se tidigare inlägg
Jag vill ha något att tro på, ska jag kanske satsa på att bli muslim, eller rättighetsetiker igen, eller borde jag kanske testa på nihilism ett tag, eller ska jag kanske försöka bli en 2000-talets Sokrates?
En man som jag tyvärr redan kan identifiera mig med i mina svagaste stunder: kritisk, hatad av alla och kort, tjock, och ful. Men likt Sokrates så tycker jag att samhället i sig är så fullt av idioti, att jag ser dess hat som ett tecken på att jag är på rätt väg. Men det där stämmer inte, jag är verkligen inte på rätt väg, jag är inte på någon väg, även om jag såklart inser att det är jag som är ansvarig för min framtid, vart än nu denna stig (som mitt icke-handlande har lett mig in på) för mig.
(Jag vill verkligen inte att någon ska tro att jag lider eller deprimerad, vilket antagligen är en ganska logisk och trolig tolkning av det som står här ovan, jag är verkligen inte olycklig.)
Min strategi, just nu, är att inte försöka tänka på vad jag egentligen vill ha i mitt liv, för då blir jag antingen ledsen eller fundersam över vad jag borde vilja ha. Nej min strategi är att skapa så mycket möjligheter för de senare Joakim som får ta över när den här sociala-produkten modifierar sig själv, så att de har en chans att förverkliga de drömmar som de drömmer om, förhoppningsvis. Och sen levde han lycklig i alla sina dar!
:(
Nej, ryck upp dig Joakim, det är kul att vara ensam!... Det är vackert!.... Förbannat vackert!*
*se tidigare inlägg
Om min kärlek till serier, och serier jag har kvar att se och förhoppningsvis kommer att älska!
Jag vill börja med att betona att jag inte på något sätt tror att de närmsta inläggen kommer att vara underhållande eller intressant läsning för någon annan än mig själv, men det betyder inte att det inte finns en anledning att skriva detta!
Jag skriver detta för att jag verkligen älskar tv-serier. Som format ger det helt andra möjligheter rent skapar-mässigt än vid filmproduktion, då de pga tidsöverflödet kan gå in mer på djupet i handlingen och skapa mer väl underbyggda karaktärer på ett helt annorlunda sätt än vid filmskapande.
Det negativa med tv-produktion jämfört med film-produktion är dock att det inte finns samma pengapåse att arbeta med, vilket tyvärr får en hel del konsekvenser för produktionskvalitén och utesluter vissa genrer såsom effektdriven action, något som dock inte är något större problem för mig då jag föredrar karaktärsdrivna draman.
Det jag nu tänkte göra är att ta upp många av de bra serierna som jag har sett men som ändå inte kommer med på den ack så efterlängtade listan (jag känner hur ni sitter som på nålar och väntar!), för de förtjänar ändå att nämnas. Jag tänkte även räkna upp de serier som jag hyser en stark längtan efter att se men ännu inte hunnit med, detta då jag misstänker att de annars hade haft (och kommer att ha?) en plats på listan. Jag börjar med dessa:
Serier jag inte har sett, eller sett väldigt lite av:
Brotherhood
Är något av en gangster-serie likt Sopranos, men likt Sopranos ska serien även ha några världens bästa manusförfattare som med "dark and complex writing" studerar och utforskar det sociala samspelet mellan två bröder, den ena gangster och den andra politiker.
Serien har prisats av hela världens kritiker och t.om. fått en Peabody-award vilket tydligen är en very big deal, trots att tittarsiffrorna tydligen ska ha varit väldigt låga så får detta mig att längta, och längta, och längta efter att se vad jag tror är ett perfekt Sopranos substitut. På sitt eget lilla finurliga vis.
Star Trek
Ja, det verkar vara en oerhört nördig och stundtals väldigt dålig serie, eller ja det är ju egentligen flera olika serier, men jag tror nog ändå att den har något att erbjuda, men inte i form av fantastiskt skådespel eller briljanta manus. Nej det som har gjort mig intresserad av Star Trek är hur den sägs utforska filosofiska problem och psykologiska betingelser genom att ta hjälp av olika dimensioner, världar och varelser. Något som jag tycker låter oerhört intressant.
Tell me you love me
Är en serie som jag har sett lite av, och det jag såg var nog det tyngsta i tv-drama väg som jag någonsin har sett, på både gott och ont. Det verkar vara en väldigt krävande och stundtals kanske t.om. långtråkig serie, men jag är verkligen beredd att lägga ner tid på den då jag tror att detta kan vara en av de bästa skildringarna av livet som någonsin har producerats i tv-väg.
Svenska Hjärtan
Även här har jag faktiskt sett lite av serien, nämligen första avsnittet, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga! Serien handlar om ett radhus/villaområde och dess invånare, eller mer konkret om en samling kåta, elaka, alkoholiserad, och deprimerade medelålders-människor, tänk på era föräldrar och multiplicera med 100!
Det är i alla fall så jag uppfattade serien efter de lilla som jag såg, men jag vill se mer! Det känns som om det kan vara en väldigt intressant och trots allt kärleksfull skildring av det svenska folkhemmet och villa-idyllen, första avsnittet samlas t.ex. grannarna över en kräftskiva, säger inte det allt?
Jag kan dock tänka mig att serien även har en hel del brister, trots att den är så älskad av så många. Skådespelet kändes t.ex. lite väl teatraliskt, och samtidigt väldigt plumbt och såpa-aktigt. Men det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig!
John from Cincinatti
Heter en serie som verkar vara exakt vad jag vill ha och behöver, nedanstående är ett citat från wikipedia:
"It is the result of a collaborative effort between writer/producer David Milch and author Kem Nunn, whose novels have been termed surf noir.[1] The program deals with a strange young man of mysterious origin and the effect he has on a dysfunctional family of professional surfers and their community."
Låter som min kopp te. Dvs. ljummen, till färgen grå och med en gnutta psilocybin. En mångsidig och omfångsrik arom som ger en intensiv men ändå djupgående upplevelse.
Deadwood
Har jag ju faktiskt sett en del av, men det var längesen och jag minns dig inte såväl! Vi var små och jag var väldigt skeptiskt inställd till dig och din sort. Det gick rykten om att ni bar baciller och jag var väl kanske lite för ung för att ha hunnit intressera mig av er.
Jag vet inte riktigt vad jag kan tänkas ha att hämta här, men alla lovord har väckt en lust inombords och jag tänker inte hymla med orden, utan jag säger som det är- jag är jävligt kåt på dig!
Serien handlar om en liten vilda-västern-stad vid namn, ja gissa vad, Deadwood. Skaparna ska ha sagt att de med Deadwood ämnade att studera hur civilisation växer fram och vad för problem som uppkommer under denna process, vilket i mina öron låter som något väldigt intressant.
How I met your mother
Den enda serien i Sitcom format på listan, och utgör väl något av en kontrast till de lite tyngre serierna som jag nyss har nämnt. Jag har sett ett par avsnitt och vad jag kan döma så verkar det vara en smartare, mysigare och roligare Friends/Vänner, om detta stämmer så är det definitivt något som jag vill se.
Curb your enthusiasm (Simma lugnt Larry)
Är en serie av en av skaparna av Seinfeld som har fått väldigt mycket uppskattning från kritiker, vilket är en av anledningarna till varför jag vill se denna serie. Den andra, och antagligen den främsta, anledningen till varför jag känner att jag bara måste se detta är att det i princip verkar handla om en äldre och något drygare version av mig själv, och vem älskar inte mig?
Om ni av någon, för mig okänd, anledning har läst allt detta och känner att jag har missat en fantastisk serie så uppskattar jag om ni tipsar mig om detta! Även om det är mycket möjligt att den serien även kommer att finns med på antingen listan med mina favoriter eller listan över fantastiska serier som dock inte riktigt tillhör favoriterna.
Jag skriver detta för att jag verkligen älskar tv-serier. Som format ger det helt andra möjligheter rent skapar-mässigt än vid filmproduktion, då de pga tidsöverflödet kan gå in mer på djupet i handlingen och skapa mer väl underbyggda karaktärer på ett helt annorlunda sätt än vid filmskapande.
Det negativa med tv-produktion jämfört med film-produktion är dock att det inte finns samma pengapåse att arbeta med, vilket tyvärr får en hel del konsekvenser för produktionskvalitén och utesluter vissa genrer såsom effektdriven action, något som dock inte är något större problem för mig då jag föredrar karaktärsdrivna draman.
Det jag nu tänkte göra är att ta upp många av de bra serierna som jag har sett men som ändå inte kommer med på den ack så efterlängtade listan (jag känner hur ni sitter som på nålar och väntar!), för de förtjänar ändå att nämnas. Jag tänkte även räkna upp de serier som jag hyser en stark längtan efter att se men ännu inte hunnit med, detta då jag misstänker att de annars hade haft (och kommer att ha?) en plats på listan. Jag börjar med dessa:
Serier jag inte har sett, eller sett väldigt lite av:
Brotherhood
Är något av en gangster-serie likt Sopranos, men likt Sopranos ska serien även ha några världens bästa manusförfattare som med "dark and complex writing" studerar och utforskar det sociala samspelet mellan två bröder, den ena gangster och den andra politiker.
Serien har prisats av hela världens kritiker och t.om. fått en Peabody-award vilket tydligen är en very big deal, trots att tittarsiffrorna tydligen ska ha varit väldigt låga så får detta mig att längta, och längta, och längta efter att se vad jag tror är ett perfekt Sopranos substitut. På sitt eget lilla finurliga vis.
Star Trek
Ja, det verkar vara en oerhört nördig och stundtals väldigt dålig serie, eller ja det är ju egentligen flera olika serier, men jag tror nog ändå att den har något att erbjuda, men inte i form av fantastiskt skådespel eller briljanta manus. Nej det som har gjort mig intresserad av Star Trek är hur den sägs utforska filosofiska problem och psykologiska betingelser genom att ta hjälp av olika dimensioner, världar och varelser. Något som jag tycker låter oerhört intressant.
Tell me you love me
Är en serie som jag har sett lite av, och det jag såg var nog det tyngsta i tv-drama väg som jag någonsin har sett, på både gott och ont. Det verkar vara en väldigt krävande och stundtals kanske t.om. långtråkig serie, men jag är verkligen beredd att lägga ner tid på den då jag tror att detta kan vara en av de bästa skildringarna av livet som någonsin har producerats i tv-väg.
Svenska Hjärtan
Även här har jag faktiskt sett lite av serien, nämligen första avsnittet, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga! Serien handlar om ett radhus/villaområde och dess invånare, eller mer konkret om en samling kåta, elaka, alkoholiserad, och deprimerade medelålders-människor, tänk på era föräldrar och multiplicera med 100!
Det är i alla fall så jag uppfattade serien efter de lilla som jag såg, men jag vill se mer! Det känns som om det kan vara en väldigt intressant och trots allt kärleksfull skildring av det svenska folkhemmet och villa-idyllen, första avsnittet samlas t.ex. grannarna över en kräftskiva, säger inte det allt?
Jag kan dock tänka mig att serien även har en hel del brister, trots att den är så älskad av så många. Skådespelet kändes t.ex. lite väl teatraliskt, och samtidigt väldigt plumbt och såpa-aktigt. Men det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig!
John from Cincinatti
Heter en serie som verkar vara exakt vad jag vill ha och behöver, nedanstående är ett citat från wikipedia:
"It is the result of a collaborative effort between writer/producer David Milch and author Kem Nunn, whose novels have been termed surf noir.[1] The program deals with a strange young man of mysterious origin and the effect he has on a dysfunctional family of professional surfers and their community."
Låter som min kopp te. Dvs. ljummen, till färgen grå och med en gnutta psilocybin. En mångsidig och omfångsrik arom som ger en intensiv men ändå djupgående upplevelse.
Deadwood
Har jag ju faktiskt sett en del av, men det var längesen och jag minns dig inte såväl! Vi var små och jag var väldigt skeptiskt inställd till dig och din sort. Det gick rykten om att ni bar baciller och jag var väl kanske lite för ung för att ha hunnit intressera mig av er.
Jag vet inte riktigt vad jag kan tänkas ha att hämta här, men alla lovord har väckt en lust inombords och jag tänker inte hymla med orden, utan jag säger som det är- jag är jävligt kåt på dig!
Serien handlar om en liten vilda-västern-stad vid namn, ja gissa vad, Deadwood. Skaparna ska ha sagt att de med Deadwood ämnade att studera hur civilisation växer fram och vad för problem som uppkommer under denna process, vilket i mina öron låter som något väldigt intressant.
How I met your mother
Den enda serien i Sitcom format på listan, och utgör väl något av en kontrast till de lite tyngre serierna som jag nyss har nämnt. Jag har sett ett par avsnitt och vad jag kan döma så verkar det vara en smartare, mysigare och roligare Friends/Vänner, om detta stämmer så är det definitivt något som jag vill se.
Curb your enthusiasm (Simma lugnt Larry)
Är en serie av en av skaparna av Seinfeld som har fått väldigt mycket uppskattning från kritiker, vilket är en av anledningarna till varför jag vill se denna serie. Den andra, och antagligen den främsta, anledningen till varför jag känner att jag bara måste se detta är att det i princip verkar handla om en äldre och något drygare version av mig själv, och vem älskar inte mig?
Om ni av någon, för mig okänd, anledning har läst allt detta och känner att jag har missat en fantastisk serie så uppskattar jag om ni tipsar mig om detta! Även om det är mycket möjligt att den serien även kommer att finns med på antingen listan med mina favoriter eller listan över fantastiska serier som dock inte riktigt tillhör favoriterna.
Ett litet extra-inlägg, utöver serie-nörderiet
"Hans ståtliga lem kallar hon sin honungsknopp, smakar på den som en hembakt bulle. Små spasmer ger en tesked Pernod. Älskling så skönt vi har det!"
- Per Wästberg
- Per Wästberg
Ett litet extra-inlägg, utöver serie-nörderiet
En liten historia om att älska
Jag gillar att skriva, det är nästan t.om. så att jag älskar att skriva enbart för skrivandets skull, och för det mesta tycker jag även att jag har ganska lätt för att formulera ord och dela med mig av den visdom som jag nu, på ålderns höst, besitter.
Men.
Det är inte alltid lätt att skriva. Att skriva om det vardagliga är lätt, och eh, vardagligt, just för att det är ens vardag man skriver om och att man då använder sig av ord som man är van vid att bruka, man skriver om allt och inget brukar det heta och det känns nog för det mesta så. Det är lätt att beskriva det lätta här i livet skulle man kunna säga.
Men
Vad händer då, när man stöter på perfektion? Något vackert? Ja, något att älska... ja då gör man som jag nu tänkte göra, man skriver ett blogg-inlägg och testar hur pass skarp ens penna egentligen är.
Kan jag förmedla och förklara denna enorma kärlek?
Jag känner kärlek, och inför vad undrar då rösterna i mitt huvud? Jo, inför Tv-serier svarar jag. "Va?" säger den ena, "Anti-klimax!" skriker den andra. Och "bögjävel!", skrattar den tredje.
Men
Det är så det är, och det är det som jag tänkte försöka skriva om i de närmsta inläggen. Det är denna brinnande och besudlade kärlek, som jag ska försöka förklara.
(Och framförallt lista, jag ÄLSKAR listor!)
Men.
Det är inte alltid lätt att skriva. Att skriva om det vardagliga är lätt, och eh, vardagligt, just för att det är ens vardag man skriver om och att man då använder sig av ord som man är van vid att bruka, man skriver om allt och inget brukar det heta och det känns nog för det mesta så. Det är lätt att beskriva det lätta här i livet skulle man kunna säga.
Men
Vad händer då, när man stöter på perfektion? Något vackert? Ja, något att älska... ja då gör man som jag nu tänkte göra, man skriver ett blogg-inlägg och testar hur pass skarp ens penna egentligen är.
Kan jag förmedla och förklara denna enorma kärlek?
Jag känner kärlek, och inför vad undrar då rösterna i mitt huvud? Jo, inför Tv-serier svarar jag. "Va?" säger den ena, "Anti-klimax!" skriker den andra. Och "bögjävel!", skrattar den tredje.
Men
Det är så det är, och det är det som jag tänkte försöka skriva om i de närmsta inläggen. Det är denna brinnande och besudlade kärlek, som jag ska försöka förklara.
(Och framförallt lista, jag ÄLSKAR listor!)
